Nu har "den där" Mary snart bott hos mig 1år...mycket har hänt och mycket jobb är kvar.

Ridbanan - där stod Mary mest stilla i låsning...när jag gick på henne med benen då tänkte hon gå uppåt...så mycket snurra blev det.
Hennes rusningstaktik fungerade inte lång stund hos mig så därför blev det stillaståendet hon använde.

Skogsridning - Mary var spänd när jag red ensam och både bockade och för åt alla håll....jag kände mig inte trygg och använde västen ganska ofta.

Ridbanan idag - låsning mest högervarv när jag ridit en stund och det blir jobbigt....inga tendenser till att gå uppåt.
Igår "skuttade" vi några språng och efter några stopp som jag inte gjorde någon " affär " av...så...hade Mary faktiskt roligt !!! inte högt ca 50 cm...huvudsaken var att det var enkelt.

Skogsridning - där har "den där" verkligen taggat ner...rider jag ensam är hon lite mer alert och vaksam men inte spänd...med sällskap ...ja där har jag ju kunnat låta lilltjejen rida på henne i svansen på Daladis...och jag litade verkligen på att Mary inte skulle hitta på något dumt.

Utrustning - från att ha sett ut som en "julgran" och jag hade kollat tänderna provade jag med 3 delat bett...hackamore + bett...(där kom Mary på att hon kunde lägga tungan över bettet) rakt pessoabett....just nu fungerar tjockt pessoabett med tygeln i stora ringen...och övre lilla ringen om lillflickan rider.
Martingalen har jag tagit av.

Sadel... träns med remontgrimma och senskydd.

Jag lastar henne själv och har ridit några WE träningar...nu är det dressyr som gäller

Jag har lång väg kvar och det har varit och är tålamodsprövande men med denna tillbaka blick inser jag ju att det har gått väldigt mycket framåt.

Mary började dagen med lite hö här hemma och så fick hon hicka (tror jag)...
Snäll som hon blivit så kliver hon rätt in i transporten och jag kan lugnt gå runt och sätta för bommen och stänga.
Jag har dessutom kommit på att hon mår bäst när hon får ha hönät....många menar att det inte är bra att dom står och äter under resan men jag är så gammal så jag gör efter eget huvud.
Mary är ju stor,ger ett kraftigt intryck och ser allmänt stabil ut och är väldigt väluppfostrad på marken men hon lider av inre stress.
Det visar sig genom att hon svettas väldigt lätt vid nya ovana situationer....något jag lärt mig under det här året....eller så kommer dom här låsningarna när jag sitter på och då måste jag ha tålamod och vänta ut henne.

Igår på lektionen då "frös" hon fast bara 1gång....och det är i högervarv det oftast händer.....Mary var mer avslappnad blev inte lika svettig som förra gången och hon visste vad vi gjorde där.

Min teori är att Mary varit väldigt ambitiös som unghäst och då har man bara "kört" på och pressat henne mer och mer och inte lyssnat på hennes signaler....och till slut har det bara tagit stopp för hon har inte haft roligt under tiden.

Hästar måste ha roligt...vara glada... och se meningen med vad man håller på med.
Det är mitt jobb att motivera och få fram glädjen......det är inte alltid så lätt när hästen underpresterar och ifrågasätter arbete.
Har man inte fött upp hästen och haft den från början....då tar det tid eftersom man inte vet vad dom varit med om..

Idag ska vi lufsa runt i skogen och bara slappa efter gårdagens framsteg med bara 1 låsning.....man måste vara nöjd med det "lilla"

När jag var och tränade dressyr med Mary...började Ulrika prata om min fasta martingal och fördelen med fast som inte påverkar tygeltagen.. Efter någon dag så började jag själv fundera över martingalen...hm....jag satte på "den där" martingal för att när jag provred henne...för snart 1år sedan...så såg jag nosryggen lite för ofta...och alla som blivit skallade vet hur ont det gör...dessutom är det ju en säkerhetsrisk när hästen inte har koll på var dom går.

Herregud det är ett år sedan !!! När såg jag nosryggen sist ???
Hur mycket har hon förändrats ???
Allt mitt jobb måste väl ändå ha givit något resultat !!!
Alltså åkte martingalen av...på prov ett tag...
Jag har ridit 3 ggr utan och hittills har Mary inte utnyttjat det....alltså har martingalen suttit på ...vem vet hur länge...bara av gammal vana.

Det jag vill säga är att ibland kanske man ska stanna upp och tänka igenom vilken utrustning man har och varför.

Imorgon är det dressyr igen...utan martingal ?


Daladis var såååå duktig igår på klubbens jubileum...2 fina vändor på WE banan vi gjort i ordning...den andra vändan kunde jag tom gasa på lite i tölten och ändå lyssnade hon på halterna och stog still och väntade på tecken vad vi skulle göra.....i färgparaden....ja alltså det var islandshästen olika färger som representerades...så visade vi upp både tölt och trav...min fina lilla islamdsprinsessa !!!!!

Fick för mig att ....hm....kanske är dags för lite dressyrlektion för mig och "den där" Mary.


Kom på att jag nog inte ridit en traditionell dressyrlektion sen 80 talet när jag hade...också ett knepigt sto...ett halvblod som hette Zorri.
Henne köpte jag med föl från en hästhandlare i Skåne....hon var kanske inriden någon gång ?
När jag började rida henne visade det sig att hon var så flockbunden att jag inte kom längre än till tomtgränsen...där stog hon på bakbenen eller bockade....hur hon nu kunde veta att tomten slutade där förstår jag inte.
Även då...hade jag en bra granne som red.
I 1 års tid fick hon hämta mig uppe på gården.....Zorri gick inte ens sista biten hem ensam utan Annika fick snällt rida med mig hem också.
Men med tålamod och att Zorri blev mer riden kunde jag i alla fall rida ut själv om hon såg hem och att jag travade bortåt.
Hon blev såld till en liten ridskola för där skulle hon aldrig behöva gå ensam och var nöjd med det...hon tävlade också lite dressyr där.

Mary var det ja ....WE går ju ut på lydnad...jag vet ju nu att hon inte bryr sig om hinderstationerna så sagt och gjort....jag kom överens om en tid med Ullis som håller i WEn....
Helen kom ut för hon ville följa med ...vi lastade in ponnyn och styrde ekipaget mot UPK...
Mary var lite spänd i början men slappnade så småningom av....Ullis fick påminna mig om att räta upp mig lite då och då....bara det räcker egentligen för att vara i behov av lite dressyrlektion....
När jag började kräva lite mer....absolut inget över "den därs" förmåga utan bara vanligt arbete....då..."fryser" hon fast i marken.
Nänä nu tror ni att ni kan lura mig..... Mary anser att hon är smartare och ett steg före....så det blev många "frysningar".....men till slut så....blev det både flytta (lite lite) och galopp i båda varven.

Det märktes att Mary lider av inre stress för hon blev väldigt svettig ganska fort....

Självklart klapp på halsen och duktig häst !

Sista gången jag "slutade" med hästar trodde jag ju att det var för alltid ?
Då rev jag upp mina staket...gav bort hästutrustningen... och sålde hinderparken.....hur dum får man bli ????
Alltså nu måste jag ju försöka fixa till några hinder...med en bra skruvdragare...några sparade stolpar och en snäll make....så nu har jag iaf 4 stöd....hittade en stabil planka på skullen som jag ska måla vid tillfälle.

Mina snälla grannar frågade om jag ville ha elstolpen som elverket bytt ut och lagt på deras gräsmatta...och förra året fick jag deras gamla flaggstång....så nu har jag 2 längdhinder....och ja...elstolpen den blir permanent på ridbanan ?
Lite skutta måste man hålla på med...jag som är hoppryttaren som nästan bara hade dressyrlektioner och nu rider WE på både islandshäst och ridponny.

Idag fick jag sällskap av Stina som red Daladis på en skogspromenader...Mary är ganska tillfreds med tillvaron och är glad på ridturerna....snart är det dags för träning igen då hoppas jag hennes goda humör finns kvar...

Men just nu blir Daladis lite extratrimmad inför clinicen på lördag

Verkar mitt inlägg lite förvirrat...beror det på att jag gräddar pannkakor samtidigt ?

Soligt och varmt ...och i min hjärna innebär det att jag ska sätta fart på maken...

Men först gick jag ut och tog in hästarna .... så kl 8 då red jag Daladis på banan...tränade lite grand på grind...jag ska ju rida och visa upp att WE fungerar alldeles utmärkt på islandshäst när klubben har sitt jubileum om ett par veckor...och då är det ju bra om vi kan det momentet.
För övrigt så blev det lite lösgörande arbete och öka - minska tempot.

Mary gick på banan igår och fick också en genomkörare i lösgjordhet...och så "skuttade" jag över ett lågt hinder några gånger... så idag blev det skogen för "den där"

Kl 10 var jag klar med ridningen och 2a frukost ....sen sågade vi ved i 4 timmar...så nu är ett bekymmer ur världen...

Sen åkte vi och köpte kräftor som belöning ....

Torsdagsmys är inte helt fel

Oj !!!! Mary har verkligen visat upp en "ny" positiv sida.

Har "lill"tjejen här några dagar....och givetvis vill hon rida.
Hm...Daladis är ju lagom stor och lätt att göra i ordning...hjälper snällt till och tar ner huvudet när grimma eller träns ska sättas på....men...ridmässigt vågar jag inte lita på henne....Daladis kan vara accelerationens drottning om hon blir rädd ...hon är ju väldigt kinkig på att man måste sitta stilla..inte smacka och hela tiden ha koll.
Det är sånt inte kan begära av en försiktig 11 åring att ha full kontroll på.

Alltså har Mary fått ställa upp...och det har hon verkligen gjort !!!
I torsdags då red jag först och sen skrittade Isa runt på ridbanan en stund.
Igår då skrittade vi ut i skogen.....Mary går efter Daladis som världens bästa lektionshäst....idag logerade jag en stund medans Isa klarade sig själv med att göra i ordning Daladis.
När hon var färdig så blev det lite trav på Mary i lina....det gick alldeles utmärkt !
Sen red vi en längre runda i skogen...med lite korta travpass....Mary har varit så försiktig så och känt sitt ansvar med småbarn på ryggen.

Jag är sååå glad och stolt över mina fina "tanter"

Ojoj vilken sommar !!
Jag har haft några härliga dagar i Dalsland hos goda vänner....var dessutom till Baldersnäs och tittade...fina terränghinder och stora galoppytor....där slulle man inte ha något emot att få rida en sväng...och ta sig över något enkelt hinder...jag konstaterade att om jag skulle flytta...då skulle jag gärna flytta till Dalsland.

Jag hade gjort ett arrangemang så hästarna hade 3 hagar att gå i och att det skulle vara enkelt för mina snälla grannar att ge dom vatten.
Hästarna hade lyckats rasera staketet som gick över tomten...så vi möttes av Zingo som stog på framsidan och drack vatten i regnvattentunnan och när vi kom gick han raskt upp på altanen...knäppskalle.

Den årliga rengöringen av stallet är jag inte färdig med än....fick ett ryck och började måla om också...vilket inte uppskattades av "den där" Mary...så när jag tog in hästarna igår då gick hon in 2 steg och backade raskt ut igen ... Zingo gick in...Mary vägrade...Daladis gick in ...Mary fick jag leda in hela vägen in i boxen.

Däremot var Mary väldigt samarbetsvillig när jag red...vet inte om det berodde på chocken över den svarta boxdörren eller det tjocka 2 delade pessoabettet...
Hon travade i fin form och balans på banan så det blev klapp på halsen och en skritt tur i skogen som belöning..

Idag ska jag se till att få stallet färdigmålat