"den där" Mary springer nu runt på dom evigt gröna ängarna.....smärtfri och glad.

Jag har varit och provat 2 hästar.....den första var en överväxt ponny efter Power Boy...jättefin men inte min typ av häst.
Den andra är en paint....den ska jag ta hem på prov.....och vis av erfarenhet så vill jag att den besiktigas först..... Jag kommer aldrig mer ta hem en häst utan att den är kollad först....det gav mig 10 månader av oro och kostnader....

Men först ska min fot som äntligen är opererad få läka ihop....och har jag tur....ja då kan jag ha ridstövlar på mig igen.

Tråkigt och sorgligt....men samtidigt lite lättnad att äntligen få ett slutgiltigt besked.

Åkte i fredags upp på ett återbesök till kliniken och tråkigt nog.....eller jag visste redan att hon inte var juste.... ändå finns ju alltid den där lilla strimman av hopp så länge ingen sagt det rent ut och jag "vågade" inte longera henne dagen före så jag åkte dit med en klump i magen.
Kände på mig vad beskedet skulle bli ....så som den inbitne rökaren jag är....trots 11 månaders rökstopp så visste jag att jag skulle behöva några cig....så jag inhandlade både godis och cigaretter innan jag åkte.

Mary var fortfarande halt v fram och även halt höger bak där pålagringen finns.....givetvis blev jag jätteledsen när vi kom överens om att nu räcker det.....lyckades lasta själv medan tårarna rann och var ingen bra bilförare.....tur att gamla E4 är lugn och ganska bilfri.....jag grät i några mil på vägen hem....jobbigt och det är väl tur att man aldrig vänjer sig med sådana här besked.

"den där" Mary är lyckligt ovetande och går i sommarhagen och får det hon älskar mest....äpplen i stora lass.

Jag vet i alla fall att jag verkligen gjort allt jag kan och följt alla rekommendationer på rehab så sorgens dag närmar sig med ännu en dag i tårar.

Igår var första uppsuttna skrittdagen efter sista behandlingen som var i vänsterfram....hovled.

Jag hade sällskap av Stina (som är ohyggligt gravid) och Daladis....Mary var snubbligt i fram och knäade flera gånger i bak.
Då skrittade vi bara på vägen där det är plant.

Sen ringde jag försäkringsbolaget för att fråga hur länge man ska fortsätta...så nu får "min" veterinär ringa och diskutera prognosen....det har snart gått ett år och jag tycker inte vi har kommit framåt utan nya problem kommer fram hela tiden.

Idag var hon inte lika konstig men hon är kort och stum i sin skritt..... jag och " den där" vi tuffar på så gott det går.