Egentligen har jag köpt häst med hjärtat och inte med hjärnan ....jag har hästen som jag INTE skulle ha....oriden och ohanterad...och jag är faktiskt nästan 60...

Jag fick ju hjälp första gången....sen gick det 1 vecka....sen fick jag hjälp av en annan kompis och det gick också bra.

Men ska en häst bli inriden någon gång så krävs kontinuitet ....tänkte på hur jag gjort med alla dom andra ....ok jag var ungefär 45 år yngre....

Så jag gjorde precis så man inte ska göra....ensam hemma....inga grannar hemma mer än hantverkare i huset mitt emot....jag förlitade mig på att dom skulle reagera om jag åkte av.

Nähä ska här bli något inridet så "bra kvinna reder sig själv"
Longerade "lilla grå" och sen höjdes pulsen.....ställde upp henne och passade in pallen....förmodligen höll jag andan också....upp kom jag....och sen begrep lilla Grace inte alls vad jag höll på med.

Inte konstigt alls att hon inte begrep....med en matte på ryggen som inte vågar andas....jag har ju fortfarande i bakhuvudet min första islandshäst som också var oriden....han blev jätterädd av baljan jag klev på och jag åkte givetvis av när min man tappade honom....så så kaxig är jag inte.

Igår då promenerade jag fyrkantsspåret med många start och stopp och fick Grace att förstå att smackning betyder framåt...longerade lite och lite mer promenad....sen ställde jag upp.....andades...slappnade av och red 2 varv skritt nästan på spåret hela tiden....kunde dessutom byta varv och rida 2 varv åt andra hållet.

Jag har fått göra avkall på mitt säkerhetstänk.....rid aldrig ensam utan att meddela någon....håll aldrig på med "unghäst" ensam....använd säkerhetsväst....

Men nu är jag igång i alla fall på mitt eget sätt.....