Igår satte jag på ett rakt smalt bett under hackamoret....inte en massa "fladder" med tungan som förut....hoppas den " lilla grå" känner sig ok i munnen nu.

Precis när jag skulle gå ut och rida kom den "sjungande veterinären" förbi och ville ha kaffe.....självklart men först ska jag rida.....
Kändes skönt att någon höll i när jag satt upp.....för hur snäll hästen än är....så får jag inte glömma att för mindre än ett år sedan var hon ganska ohanterad och har levt i en skyddad "verkstad".....och sen några snabba miljöombyten ...... så det kändes skönt att få lite assistans.

Vi vinglar runt där på ridbanan och är väl inte hela tiden överens.....att få en häst som inte har med sig det mest elementära som att.....smackning betyder framåt....lite mer smackning kan betyda öka lite....ett spö kanske någon tänker....men när hästen inte ens lärt sig vad ett spö betyder......jag löser det så att när hon förstår smackningen så kan jag förstärka den med mina ben och så småningom förstärka mina ben med ett spö .....det är ett sto som jag har att göra med så det gäller att tänka sig för......bättre att låta det ta tid än att skapa oro obehag eller konflikt.

Igår lyckades jag få upp den " lilla grå" i trav ett par gånger....tack vare att jag fick lite smackhjälp från marken....hennes trav känns större och mer taktfast än vad hon ser ut att ha vid longering.....så det var en trevlig känsla.

Sen fick jag lite hjälp att hålla i vid avsittningen också.....det är ju så viktigt att inget händer nu i början.