Nu har jag haft Mary ett drygt halvår.....och mycket har hänt under tiden.

I början gick det inte att göra någonting i princip.....ridningen på banan bestod i att inte kräva någonting...inte använda skänken.....inte försöka med någon form av lösgörande.....och traven var full fart framåt i obalans och slog i sko hela tiden.
Mary tvärnitade när det inte passade och mina försök att få damen framåt resulterade i antingen bakåt eller uppåt.....och jag snurrade....undrar hur många varv jag har snurrat "den där" Mary för att hon inte skulle stå på bakbenen ????

Uteritter gick bara att genomföra på ett bra sätt med hästsällskap.....och samma där....inte ta i tygeln så mycket....inte lägga till skänkeln utan bara låta henne lufsa på.

Tålamod, tålamod och lite mer tålamod har verkligen krävts och jag har fått plocka fram vilande gamla trix ur min minnesbank.

Många gånger har jag funderat på hur min gamla kompis tänkte när han föreslog att jag skulle köpa Mary av hans flickvän.......tanter ska inte ha hästar som springer bakåt-framåt-åt sidorna....bockar och försöker stå på bakbenen.
Men han var smart den gode B....när flickvännen tvekade...så han....om någon får ordning på Mary så är det Pia....och en sån utmaning är ju svår att inte anta och lite smickrad blev jag ju.

Idag....8 månader senare....har jag en häst som har "landat" både hemma hos mig och i sig själv.

Jag kan rida ut ensam....ok jag utmanar inte ödet....utan rider samma väg och nu kan jag iaf trava och hon bockar inte i uppförsbacke.

Dressyrpassen på banan hemma är inte hela tiden en viljornas kamp....utan mer som normala arbetspass.

Går glatt in i transporten och står stilla !

WE träningarna tycker hon om.....ibland lite för mycket så det blir hoppochskutt mellan hinderstationerna och har varit väldigt övertalbar vid nya uppgifter.


Ska jag vara ärlig så kunde jag ångra att jag köpte henne vissa dagar.....när västen åkte på för att jag inte kände mig säker på att Mary inte skulle skicka av mig tex eller när allt bara kändes oöverstigligt.

Nu är jag så glad över min lilla/stora häst....som älskar att bli ompysslad...älskar mat....med sin stora gång som ibland är lite för stor för henne....hennes vänliga sinne och positiva inställning.

Vi är inte färdiga jag och Mary.......men oj vad det har gått framåt......och snart kanske jag kommit på hur hon lärt sig galoppfattning...