Nu har "den där" Mary snart bott hos mig 1år...mycket har hänt och mycket jobb är kvar.

Ridbanan - där stod Mary mest stilla i låsning...när jag gick på henne med benen då tänkte hon gå uppåt...så mycket snurra blev det.
Hennes rusningstaktik fungerade inte lång stund hos mig så därför blev det stillaståendet hon använde.

Skogsridning - Mary var spänd när jag red ensam och både bockade och för åt alla håll....jag kände mig inte trygg och använde västen ganska ofta.

Ridbanan idag - låsning mest högervarv när jag ridit en stund och det blir jobbigt....inga tendenser till att gå uppåt.
Igår "skuttade" vi några språng och efter några stopp som jag inte gjorde någon " affär " av...så...hade Mary faktiskt roligt !!! inte högt ca 50 cm...huvudsaken var att det var enkelt.

Skogsridning - där har "den där" verkligen taggat ner...rider jag ensam är hon lite mer alert och vaksam men inte spänd...med sällskap ...ja där har jag ju kunnat låta lilltjejen rida på henne i svansen på Daladis...och jag litade verkligen på att Mary inte skulle hitta på något dumt.

Utrustning - från att ha sett ut som en "julgran" och jag hade kollat tänderna provade jag med 3 delat bett...hackamore + bett...(där kom Mary på att hon kunde lägga tungan över bettet) rakt pessoabett....just nu fungerar tjockt pessoabett med tygeln i stora ringen...och övre lilla ringen om lillflickan rider.
Martingalen har jag tagit av.

Sadel... träns med remontgrimma och senskydd.

Jag lastar henne själv och har ridit några WE träningar...nu är det dressyr som gäller

Jag har lång väg kvar och det har varit och är tålamodsprövande men med denna tillbaka blick inser jag ju att det har gått väldigt mycket framåt.