Förmodar att fler än jag har bekymmer över leran i hagen....jag får dåligt samvete ibland och då får hästarna gå på ridbanan och lilla hagen som är i anslutning....för som jag tänker....hovarna måste få vila från leran lite grand. Dessutom slipper dom täcke...

Men ska jag vara ärlig....så tänker förmodligen hästarna annorlunda...
Igår när Daladis medryttare Stina och jag hade ridit ut en sväng....
Då fick dom gå ut i vinterhagen igen den med leran....tur att dom blivit svettiga efter ridturen så täcken åkte på..... Mary är lite fin dam och rullar sig så där lagom mycket och där det inte är så blött....Daladis går förmodligen runt i hagen och känner efter var det är blötast....Där skaffar hon sig ett ordentligt pansarlager av lera i sin tjocka redan ganska långa vinterpäls ....på alla delar som inte täcks av täcket.....framförallt ett ordentligt lager runt ögonen som faktiskt är ganska svårt att borsta bort.... Zingo rullar sig också lite lagom och det är ju tur eftersom han inte har täcke så ofta....
Lerig hage = täcke på...lärde jag mig när jag för flera år sedan svängde ner för backen hemma och först inte förstod vad eller vem som stog där i hagen....det här var en kall dag i mars...grannen berättade att halvblodet jag hade då....rullade sig 8 gånger på raken...min teori var att han rullade sig...tyckte det blev kallt och obehagligt...försökte rulla av sig det obehagliga...byggde bara på mera lera för varje gång...det tog mig en vecka innan jag fick fram färgen på honom trots att jag försökte duscha och skrapade med ryktskrapan (med kallvatten) för att få av flera centimeterlagret lera....
Ibland lär mam sig den hårda vägen...;-)