Igår var jag nog egentligen inte på ridhumör och då märks det på hästarna.

Daladis var måttligt intresserad när jag försökte rida upp henne.....klart det är bekvämt att krulla ihop sig och släppa bettet......så vi var inte kompisar.

Mary som får gå så mycket på banan skulle jag vara snäll och skritta ut i skogen och klättra lite tänkte jag........Mary kunde inte koppla av......efter 2 ggr uppför....ledsnade hon eftersom hon trodde vi skulle gå hem varje gång vi kommit upp.....jag rider serpentiner upp och ner för en ås så 3:dje gången uppför kastade hon både huvudet och sig själv uppåt....och skallade givetvis mig som är uppfostrad till att stå i lätt sits för att underlätta för ryggen.....så ner i dalen igen bara för att vända hemifrån.....upp en gång till och sen blev det ridbanan en stund där Mary försökte slippa jobba på många olika sätt.....
Man kan springa åt sidan som en "ostbåge"....eller galoppera på stället....eller rusa......eller inte röra sig alls......eller slå med huvudet och få ryttaren ur balans.....ja....det finns många sätt.....

Men vi avslutade med en acceptabel 8 volt i trav och en någorlunda avslappnad skritt på tygen....

Vissa dagar ska man låta hästarna vara och igår var en sådan dag.....

Idag är en ny dag och jag kommer att rida mina "tanter" som om att gårdagen aldrig existerat